Världens bästa mamma!

Hade glömt att det var mors dag idag. I tre dagar har huvudet varit fullt av att få iväg gratulationer till min egen älskade mamma och svärmor så när det var överstökat var saken liksom avklarad för min del.

Men så när jag släpade mig upp ur sängen efter en helvetisk natt med främmande till frampå småtimmarna följt av en massa rännande in till en sommarsvettig dotter som hade svårt att sova möttes jag av världens underbarste överraskning. Vid köksbordet har Nenya och Rikard dukat upp frukost och där ligger en bluray-film och bäst av allt - en teckning till världens bästa mamma, som Nenya har ritat och Rikard prytt med vackra ord.

Kunde inte låta bli att gråta en liten tår. Tänk så underbart det är att vara mamma :)

Och tänk att det är först nu, sedan jag själv blivit mamma, som jag inser hur mycket tid och kärlek och jobb min egen mamma har lagt ner för att göra mig till den relativt kloka och välanpassade person jag är idag :) Tack så hemskt mycket för det, världens bästa mamma!

Självinsikt - bättre sent än aldrig

Tre exempel på ett destruktiv leverne som jag verkligen inte förstår varför jag, och förmodligen många med mig så lätt fastnar i.

1) Min älskade dotter får då och då hysteriska vansinnesutbrott då hon slingrar sig som en ål, skriker som om någon håller på att hyvla av henne skinnet och arbetar upp sig tills hon hulkar så att hon knappt kan andas. Min omedelbara tanke: "Tänk om det beror på att jag har låtit henne se på TV. Nu har hon har säkert fått damp som de säger i alla larmrapporter. Jag är en dålig mamma". Förmodlig orsak: Hon är ett helt normalt barn med ett sjujäkla humör.

2) Jag och kompisen Linda var ute och åt på restaurang igår kväll och skulle vidare ut på krogen. På vägen mötte vi en tjej som oblygt och fascinerat synade oss uppifrån och ner. Min omedelbara tanke: "Oj, hon tycker att jag ser konstig ut. Kan det vara tröjan? Håret? Skorna? Förmodlig orsak: "Shit vilken snygg tröja hon hade, undrar var hon har köpt den?"

3) Jag får en inbjudan till en nätverksträff för översättare i Väst-Sverige. Min omedelbara tanke: "Nej, usch, dit vågar inte jag gå. Vad ska jag säga till dem? De som går dit är säkert "riktiga översättare" allihop och kommer att undra vad jag har där att göra. Förmodlig verklighet: Alla kommer att välkomna mig som ett nytt tillskott i gruppen, nyfiket undra vad jag har för erfarenheter och betrakta mig som den "riktiga översättare" jag är.

Herregud, jag är ju faktiskt snart 30. När ska jag skärpa mig, börja lyssna på min kloka mamma och min likaledes kloka sambo och skita i vad folk tycker och tänker? Eller snarare vad jag tror att de tycker och tänker... Nej, nu får det vara nog. Och som bevis på att jag faktiskt tänker leva som jag lär har jag redan vidtagit följande åtgärder:

1) Under den trevliga krogrundan igår gick jag fram och gav en komplimang till en helt okänd kvinna på krogen och fick många visdomsord och en mycket trevlig pratstund på köpet.

2) Imorse tackade jag ja till nätverksträffen och ser till och med fram emot den.

3) Idag lät jag min dotter titta på TV i några minuter med gott samvete eftersom magkänslan sade mig att det inte skulle göra någon skada.

Alltid en början. Look at me, I'm growing.

Ibland är det inte lätt

Sitter och svär i min ensamhet över dåliga översättningar till engelska, vanligtvis från något asiatiskt språk, som jag sedan ska försöka översätta till korrekt svenska. Det är inte bara språk man ska kunna när man jobbar som översättare minsann, nej man ska vara bra på att gissa också. Och ibland blir det rent absurt. För att ta ett målande exempel: hur tänkte till exempel människan som översatte den här texten från asiatiska till engelska? Texten förekom till råga på allt på ett sandlådeset.

The small parts pleases not the entrance, pleasing accept the packing gum bag good, avoiding The infant plays to cause asphyxiation. Is not suitable for 3 years old or below child.

Ordagrannt översatt till svenska skulle det bli ungefär så här:
"De små delarna behagar inte öppningen" - Pedofilvarning, hallå???
"Spädbarnet leker för att orsaka kvävning." - Vad är det för märkliga självmordsbarn de har i Kina?
"Är inte lämplig för 3 år eller under barn." - Aha, man ska alltså inte lägga leksakerna under barnet?

Ibland känner jag att jag är ruskigt bra på mitt jobb...

De vackraste orden som finns

I förrgår kom de för första gången. Min underbara lilla dotter lade armarna om min hals och sade med eftertryck "Jag älskar dig, mamma!" Det är lycka!

Hur korkad får man va?

Skyndar ut till bilen för att åka till Forza-träningen.
Sätter mig bakom ratten, stoppar i nyckeln i tändningslåset och vrider om - men det går inte. Nyckeln rubbar sig inte en millimeter.
Försöker igen och igen och igen. Inget händer.
Ser tusenlapparna fladdra iväg framför ögonen. "Måste vi byta ut hela tädningslåset nu? Måste vi beställa bärgning för att få bilen till verkstad"
Släpar mig uppgiven och förskräckt tillbaka in och möter en förvånad sambo med orden "Det blir ingen Forza för mig, det går inte att vrida om nyckeln i tändningen".
"Är det inte rattlåset då?" frågar sambon försiktigt.
Blir stående med öppen mun och bara stirrar. Såklart det är rattlåset. Hur dum får man egentligen vara? Har ju tampats med rattlåset en miljon gånger tidigare. Nu finns det plötsligt inte ens med på min karta.
Går skamset ut till bilen och åker på Forza.
Försöker skylla på sömnbrist men innerst inne vet jag ju sanningen. Jag är alldeles för dålig på att stanna upp och tänka efter. Ett givet recept på pinsamma incidenter. Kanske hjälper det att skriva av sig. Tänkte i alla fall göra ett försök i och med den här bloggen!
Enjoy.