Just a spoonful of whisky makes the medicine go down

Ja, ni läste rätt. Fick vackert krypa till korset och prova whiskyn som kureringsmetod idag eftersom inte mycket annat verkar bita på den här förbenad hostan. Så imorse när jag skickat Nenya till dagis tog jag första klunken och nu, en stund innan jag ska hämta henne svalde jag ner det sista. Känner mig som värsta smygalkismorsan. Får låta bli att andas alltför mycket på dagisfröknarna om jag vill slippa påhälsning från någon myndighet.

Och apropå barn och förkylningar så vill jag klargöra att det inte är helt lätt att vara dunderförkld och småbarnsförälder. Vid halvtvåtiden inatt somnade jag äntligen sittande i soffan efter att ha hostat och hostat i flera timmar. Halv tre kom Nenya upp... När hon äntligen kom till ro igen framåt fyrasnåret lyckades jag så småningom somna en stund till. Men vid sex vaknade hon igen och bestämde att det var morgon. Och efter diverse morgonrutiner var hostan tillbaka med full styrka igen så någon mer sömn verkar det inte bli.

Men men, hur ynklig jag än känner mig just nu var det nog en överdrift att det skulle vara svininfluensan som hälsat på. Har inte haft någon direkt hög feber och bara lite ont i lederna. Så det är nog snarare dunderförkylningen från helvetet som tagit över vårt hem. Vi får se om det går att kicka ut den med whisky, nya sorters hostmediciner och någon form av bihålesköljspruta som R just varit och hittat på apoteket. Häng kvar, vers fyra i Vickans klagosång följer förmodligen imorgon.

Oink oink

Tack för söt uppmuntran kära vänner! Jo, vete sjutton om det inte är det omtalade svinet som kommit på besök. Har genomlidit ännu en sömnlös natt, denna gång framför allt på grund av ständiga hostattacker och ett ansikte som känns som om det svullnat upp till tredubbel storlek och snart kommer att sprängas av allt snor.

Men bricanyl från doktorn och kopiösa mängder näsdroppar och hostmedicin motar sakta men säkert svinet i grind. Eller åtminstone över till Rikard, där sjukdomssymptomen börjat bryta ut...

Nenya verkar ha fått en mild släng av vad än det är vi åkt på. Hon hostar och snorar en del men är i övrigt väldigt pigg och glad. Annat än vad man kan säga om oss gamlingar. Där ser man hur åldern tar ut sin rätt!

Vill andas!

Igår bröt förkylningen ut på allvar även hos mig. Dunderförkyld, ont i kroppen, ont i bihålorna, ont i halsen, feberfrossa, svettattacker och hosta. Men det värsta av allt är att förkylningen fick för sig att även sätta sig på luftrören. Och när den gör det i mitt fall så kommer andningsuppehåll som ett brev på posten när jag ska försöka sova. Så i timtal låg jag uppallad i sängen och försökte slumra till igår kväll men varje gång jag just skulle till att somna snörpte strupen ihop sig och jag fick ingen luft. Till slut gav jag upp och gick ut och satte mig i soffan och såg på Vänner. Och där har jag suttit hela natten. Föll in i någon form av koma någonstans mitt i natten men vaknade föga utsövd en och en halv timme senare av hostattacker och nya andningsuppehåll. Nu ska jag få komma till vårdcentralen om ett par timmar och förhoppningsvis skriver de ut en bricanylinhalator åt mig så att jag åtminstone får sova inatt. Snacka om att det känns som bomullsvadd i hela huvet. Tyck gärna synd om mig en liten stund, för det gör i alla fall jag...

Tröttsamma försäljare

Samtal mellan mig (V) och en försäljare (F) från Mystique nu på morgonen:

F: Vi lanserar en ny rakhyvel och vill ge dig ett exemplar att prova
V: Jag är väldigt nöjd med den rakhyvel jag har så nej tack
F: Men jag tänkte inte binda upp dig på något så du behöver bara prova den här och sedan har du inga fler förpliktelser, så jag tänkte bara kolla om dina adressuppgifter stämmer...
V: Men jag måste väl ändå säga upp mig för att inte få hem fler grejer?
F: Ja, men om du har tillgång till internet så kan du göra det genom bara två enkla knapptryck, så ska vi kolla så att jag har rätt adress...
V: Jag tror jag har fått någon rakhyvel från er tidigare
F: Ja, det kan stämma men nu har vi lanserat en ny produkt och den har blivit väldigt populär. Och som vanligt så bjuder vi på rakhyveln och de två extra bladen, det enda du behöver stå för är porto. Då skickar jag till den här adressen...
V: Jag tycker inte att det är värt att lägga ut porto på en produkt jag ändå inte vill ha, jag är som sagt nöjd med min rakhyvel
F: (tystnad)(sedan med isande stämma) Jaha, hej då. Klick.

Somliga är verkligen födda till säljare

Krax och prosit

Hemma med liten snörvla idag. Hon fick plötsligt feber på lördagkvällen och igår kväll tappade hon rösten. Hon var INTE nöjd kan jag säga. Tänk bara hur traumatiskt det måste vara för en liten tjej som pratar HELA tiden att plötsligt inte kunna få fram ett ljud. Det värkte i modershjärtat när de förvånade rådjursögonen spärrades upp och hon kraxade fram ett litet ynkligt "mamma?". Idag är dock rösten tillbaka, febern borta och hon är hur pigg och kry som helst. Synd bara att jag själv börjar förfalla under halsont och snuvighet istället. Hur fantastiskt vacker och härlig hösten än är så säger jag usch och fy för förkylningstider.

Samlarmamman vässar armbågarna

Idag släpade jag med mig en kompis och åkte till morsornas paradis - barnklädesmarknad. Ett evenemang som återkommer två gånger om året på en närliggande skola och som väcker samlarinstinkterna hos många av de småbarnsföräldrar som får se kläder växas ur på löpande band och pengarna fullkomligt spruta iväg från kontot, särskilt så här på hösten när vinterkläderna ska inhandlas. Fantastiskt då att kunna åka och köpa på sig någon annans visserligen gamla avlagda men ändå hela och rena kläder. Efter en timmes stångande med andra mammor och en vänsterarm som kroknade under berget av byxor, skor, overaller och jackor hade jag då inhandlat en helt ny höstgarderob till dottern för under femhundra kronor. Varav jag fick tillbaka en hundring i förtjänst från det jag själv lämnat in till försäljning. Och jag kan inte låta bli att känna mig fånigt uppspelt och tillfreds - att fynda är som popcorn för själen!

Filmkärleken som kom på skam

Hade glatt mig i flera dagar åt att vi gått med i filmklubben Lovefilm så att vi ska få dvd-filmer hem i brevlådan med bekväma mellanrum nu när det inte är så tätt mellan biobesöken längre. Så kommer första kuvertet och jag är eld och lågor. Tre nya, spännande filmer att se! Men lyckan förbyts snabbt i missnöje och självförakt. Två misstag av tre möjliga har vi lyckats med. Istället för att beställa filmen Benjamin Buttons otroliga liv har jag beställt skivan med extramaterial till Benjamin Buttons otroliga liv. Och istället för att gå in och läsa om barnfilmen Monster House har Rikard lyckats lägga till den till listan och givetvis är det den, av alla 40 filmer vi önskat, som skickas ut. Nåväl, det blev en helt okej filmkväll med Forgotten Kingdom men bittert smakar besvikelsen. Hoppas innerligt att förväntningarna infrias nästa gång istället!

Åh, Saaarah! (eller utnyttjande av Sarah #2)

Var ute med några kompisar igår kväll och åt en bit mat och drack lite vin och blev vittne till några mycket intressanta sociala beteenden. Det började lite försynt med att John plötsligt, mitt i ett helt vardagligt samtalsämne kastade ur sig vänd mot Sarah "Vilken fin urringning du har ikväll". Några minuter senare började Sarah (kanske på anmodan av någon annan, jag minns inte riktigt) slicka John på örsnibben, och John var inte sen att slicka tillbaka. Dessa erotiska utsvävningar resulterade så småningom i följande scen som mötte min häpna blick.

Slutsats: Även den mest återhållsamma och sexuellt icke-aggressiva individ tappar sina hämningar i Sarahs sällskap. Mauro Scocco visste vad han sjöng om. Och stackars Sarah fick återigen utlida en kväll fastklämd mellan en annan individs extremiteter.

Tyst minut

Ville bara ta en tyst minut och sörja över en av mina allra bästa vänners pappa som begravdes idag. En gång i tiden var han som en pappa för mig med. På den tiden när jag och Hon var oskiljaktiga.

Jag tänker på Dig där uppe i himmelen.
Och jag tänker på Dig, allra käraste vän.

*Tysssssssstnad*

Myggboxar-Vickan i utmattningsdödens käftar

Jag kommer förmodligen aldrig att kunna gå igen. Knäna känns som spaghetti. Knogarna är uppskrapade. Händerna är så trötta att jag har svårt att trycka ner tangenterna. Nej, jag har inte hängt i ett balkongräcke på trejde våningen och råkat tappa taget. Jag har provat a-box.

Fy h-vete vad tungt det var. Jag lovar att jag hade smitit därifrån redan efter uppvärmningen om det inte varit så att jag plötsligt hade parats ihop med en söt och supervältränad kille som jag plötsligt skulle "sparra" mot. Han körde så svetten stänkte och jag höll på att fara genom halva rummet när han träffade kuddarna jag hade på händerna. Och jag ville ju inte vara sämre så jag bankade på med myggslag efter myggslag till hans lätt roade peppningar tills jag trodde att jag faktiskt oundvikligen skulle dö av utmattning. Aldrig mer, tänkte jag. Aldrig, aldrig mer.

Men konstigt nog, efter att jag stapplat ut till bilen på ben som knappt bar mig körde jag hem med en märklig lyckokänsla i kroppen och tänkte "fan vad vältränad jag kommer att bli om jag fortsätter köra det här, jag måste dit igen". Hjärnan är en märklig konstruktion. Återstår att se vem som vinner: hjärnan eller latheten!

3 was a magic number

Köpte dessa tjusiga höststövlar i lördags samt ett par bekväma joggingskor för höstig utelek och när jag kom hem och staplade in mina förvärv i skohyllan slog det mig att jag numera faktiskt äger hela 11 par skor. Det är en helt otrolig siffra för en tjej som för bara några år sedan på fullaste allvar ansåg att en människa inte behöver fler än tre par skor för att vara utrustad för alla situationer. Är det inte lite märkligt då att nu när jag synar mina 11 par skor finns det inte ett enda par jag kan vara utan? Alla uppfyller de olika, helt nödvändiga, ändamål. Någon som har en uppställning för den ekvationen?

Rynkornas tid är här

Så har det då verkligen hänt. Vid trettio blev jag vuxen. Även till utseendet. Idag, för första gången i mitt liv, blev jag inte ombedd att visa leg på systemet. Så många gånger som jag har suckat över det där tjatet om legitimation. Nu känner jag mig plötsligt nästan stött. Fast när allt kommer omkring. Det bevisar ju bara att jag ser ut som 21 snarare än som 19 ;)

Halvbra för en nybörjare

Tröööög dag. Är trött, har ont i huvudet och känner mig fullständigt seg. Inte blir det då bättre av att jag har världens kanske osmidigaste "projektöverordnade". En person som gärna pratar i timmar om sin egen förträfflighet och snabbhet och som lika ivrigt ringer upp efter avslutad arbetsdag för att berätta exakt vilken översättningstakt jag haft under dagen och avslutar med orden "Det var ju halvbra för en nybörjare". Tack, snygg moralboost käre vän och kollega. Allra helst när mina halvmatta invändningar om att det säkert kommer att gå snabbare när jag kommit in i det hela möts med ett "Ja, det får vi ju hoppas". Suck.

Inte blev det bättre av att jag försökte plugga tyska nu på kvällen och efter att ha lyssnat på två webbföreläsningar gick in och justerade några svar i mitt självtest innan jag skickade in det för rättning. Och det sedan visade sig att 80 procent av de ändringar jag gjorde var korrekta från början men blev fel efter att jag ändrat. Stor idé det känns som att läsa grammatik då, om det bara gör mig mer förvirrad än innan jag började. Dubbelsuck.

P.S. Jag tycker om dig ändå Blaren :)

Barndomskärlek

Nenya har fått sin första friare. En söt, liten kille som heter Filip och som går på hennes dagis. De leker alltid med varandra berättar fröknarna och Filip går alltid och ropar efter Nenya när hon inte är i närheten. Ofta går de "skogspromenader" tillsammans på dagisets gård. Och idag när Rikard och Nenya gick hem från dagis utbrast nenya: "Jag älskar Filip! Såå sött. Och lite kul att han heter just Filip, precis som min barndomskärlek!

Kaos med mamma på språng

Var för ovanlighetens skull borta på eftermiddagen för att utbilda mig i verktyget till ett nytt jobbprojekt. Just som jag skulle packa ihop mina grejer och åka hem ringde det på mobilen. Det var SOS Alarm som hälsade att de fått larm om brand från min lägenhet. Kall i magen la jag på luren och försökte få tag på Rikard men inget svar. Kastade mig på spårvagnen och åkte hemåt när R ringde i upplösningtillstånd. Det visade sig att Nenya råkat få bajs på sin matta medan han stått och lagat mat och för att förhindra en rejäl bajskatastrof sprang han genast och tog hand om henne och mattan men glömde att han hade olja i en stekpanna på spisen vilket resulterar i att brandlarmet utlöstes. Eftersom det är kopplat till SOS Alarm stänger man inte av det som ett vanligt brandlarm och Rikard kämpade febrilt medan Nenya stortjöt, larmet stortjöt, lägenheten fylldes av rök och SOS Alarm meddelade att de var kö och att han fick ringa senare... Innan han fått läget under kontroll var både han och N nära nervsammanbrott. Behöver jag säga att det var några som var glada över att få hem mamma? ;)