Nu får det vara nog!

Med resande alltså! Men jag kunde också ha yttrat de orden till vår älskade granne och blomvakt Sarah som så kärleksfullt hade spelat oss ett spratt när vi kom hem inatt. Utmattade efter 14 timmars resa som följdes av att vi fick ägna en timme åt att försöka få Nenya i säng snubblade vi in i sovrummet för att sjunka ner bland våra egna lakan efter att ha tillbringat en vecka i Holland utan så mycket som en enda kudde i sängen. Bara för att upptäcka att våra kuddar var borta! Vi fattade ingenting! Men så dök ett svagt minne upp av att Sarah vid något tillfälle berättat att hon är barnsligt förtjust i att gömma kuddar. Alltså satte vi igång att leta. I varje skåp och varje låda. Men inga kuddar. Återstod bara ett rum: Nenyas. Jag lyfter telefonen och ringer till Sarah 23.30 på natten och möts av ett glatt "Hej, saknar ni era kuddar? De ligger i ett av skåpen i Nenyas rum!" I Nenyas rum...

Som tur var vaknade inte Nenya när jag gick in och letade fram kuddarna. Hade förmodligen kunnat göra en gräsklippare bredvid hennes säng utan att hon märkt något så trött som hon måste ha varit efter resan. Men ändå... Det finns gränser för hur mycket humor och distans man kan upprätthålla. Men men, jag ska nog tänka ut en lagom gruvlig hämnd. Mig busar ingen med ostraffat!

Sjunde stoppet, Groningen Holland

Spindlar precis överallt, ljummen mjölk, och mat bara en gång om dagen. Inget handfat på toaletterna, kisspaus mitt i biofilmerna och hundbajs vart man än sätter fötterna (utomhus, inte inne). Varför vi envisas med att åka hit stup i kvarten övergår stundtals mitt förstånd! Samtidigt kan jag inte låta bli att charmas av det platta landskapet, det avslappnade folket och den totala bristen på avstånd. Det är något alldeles särskilt med Holland.

Något möra efter en utmattande bilresa som startade nio på kvällen och slutade halv åtta på morgonen följer vi nu ett späckat schema med hästvallning, cykelturer och biobesök. Allt varvat med att hålla ett öga på en snart tvåårig utforskare som ständigt hittar miljoner nya saker att riva i och undersöka och en snart ettårig vilde som kryper snabbare blixten och stoppar precis allt i munnen. Behöver jag säga att vi kommer att vara tröttare efter semestern än innan?

Imorgon ska vi ta båten ut till en ö där vi ska bo på lantgård och bada i havet och sedan väntar hemfärd på torsdag. Måste säga att jag längtar hem. Är vääldigt trött på att bo i en resväska och dessutom hade vi just fixat till vårt vardagsrum innan vi åkte så det blev jääättesnyggt. Så nu vill jag bara sitta där och mysa. Undrar om vi någonsin kommer att få tid till det igen?

Nein, ich bin nicht eine hallick

Lade mig ner i sängen igår kväll med en olustig känsla av att ha glömt något. Och just som jag skulle till att somna slog det mig. Pass till Nenya! "Hur är det nu med passregler i Europa?" tänkte jag och började leta på nätet. "Har vi tur kanske vi inte måste skaffa något åt henne?" Men jo då, snart stod det klart att pass visst behövd om vi inte vill riskera att bli sittande i någon gränskontroll och försöka förklara för en tysk polis att vi inte alls har kidnappat Nenya för att försöka sälja henne som sexslav, så det blev bara till att ila ner till passcentralen nu på förmiddagen och få ett provisoriskt pass utfärdat. 980 kronor gick det på. Och det bästa av allt: det gäller i fyra veckor. Den mest välinvesterade tusenlappen i mitt liv... Jaja, så går det när man inte har huvudet med sig. En extra tanke till Lina som antagligen var orsaken till att jag kom att tänka på pass överhuvudtaget, efter att ha läst om lilla Eddas passtrapatser i Bryssel. Tack Lina för att du räddade mig från att få en prick i traffickingbrottsregistret!

Tillflykt till väderkvarnarna och tulpanernas land

Hej då alla, nu flyr vi jobb, regn och gråt och åker ner till Holland för att vila upp oss några dagar. Men snart är jag tillbaka igen och och vid det laget ska väl livet så smått börja återgå till det normala. Som livet alltid gör.

Jobba, jobba, joobba

Knappt hade jag slagit på datorn innan det damp in ett stort jobb som kommer hålla mig sysselsatt resten av veckan, ända fram till Hollandsresan. Blir inte till att sällskapa så mycket med svärföräldrarna som damp in nu på förmiddagen men bra att de är här och håller Nenya och Rikard sällskap! Tillbaka till kvarnen!

Äntligen hemma

Nu är vi hemma igen och har tillbringat eftermiddagen med att packa upp, komma i ordning, ställa upp nya TV-möbeln som Rikards pappa gjort åt oss och hänga upp den vackra tavlan vi köpte av Shima. Så skönt att vara hemma! Borta bra men hemma bäst!

Sjätte stoppet: Lyrestad

Sista etappen av resan gick till Göta kanal eller närmare bestämt Norrqvarns hotell utanför Mariestad. Våra gamla chefer från Biltema basar numera för stället vilket innebar att vi skämdes bort till det yttersta. Med mat, husrum, dryck och godis. Supermysigt ställe var det och vi har haft en fantastisk kväll medan Nenya sover gott på hotellrummet. Jag är så imponerad över hur väl hon har anpassat sig till alla ställen vi har kommit till. Hon är så himla bra! Och bra har semestern varit också! Alla kategorier!

Femte stoppet: Brindsjön

Kevin O'Bryan från den amerikanska grenen av släkten damp ner i de djupa dalaskogarna och händelsen firades med stort släktkalas i morfars gamla föräldrahem. Tror alla i hela släkten var där. Jättekul! Fick en gång för alla reda på hur alla hänger ihop och hur vi är släkt med varandra och vilka som utvandrade och vilka som fick vilka barn. Och vilken snålvarg min morfars morfar egentligen var! Vad intressant sådant där är egentligen! Om inte min morbror redan hade gjort ett sådant jättejobb med släktforskning hade jag antagligen axlat den manteln själv! Tycker det är precis hur spännande som helst!

Fjärde stoppet: Strandbacken i Dala-Floda

Så har då turen kommit till min mammas residens och vädret blir bara bättre. Vi har till och med lyckats bada i Flosjön två gånger även om vi bokstavligen höll på att frysa ihjäl ena gången. En tur till Borlänge har vi också hunnit med för att kolla in brorsans senaste lya, mycket trevlig, och så blev det grillfest på stranden tillsammans med några ur gamla kompisgänget. Härligt!

Tredje stoppet: Holsåkern i Dala-Floda

I Dala-Floda väntade äntligen solen. Och det gjorde även en monsterstor studsmatta som Nenya genast blev bästa vän med. Hon har studsat i dagarna två tillsammans med morbröder, diverse pådyvlade kompisar och en och annan mygga. Nätterna är lite knöliga då vi sover i samma säng alla tre och Nenya tar stooor plats. Jag och Rikard ligger som två plåster i varsitt hörn. Men som plåster på såren har hon sovit lite längre på mornarna vilket verkligen uppskattas! Sju istället för halv sex, rena rama braksemestern!

Andra stoppet: Skamhed

Tillbringat några dagar hos svärföräldrarna. Regnet verkar aldrig vilja avta och Nenya är helt förtvivlad över att hon aldrig får bada i farmor och farfars pool. Hon har pratat om det i flera veckor och nu när vi äntligen är här är det inget badväder alls. Nenya springer ner för trappan varje morgon och hojtar "Nu kommer solen", men regnet det bara öser ner. Hoppas på badväder när vi återvänder hit i slutet av veckan.


Igår var vi ute och firade Rikards föräldrar som fyller/har fyllt 60 år i år. Vi åkte Gustav Vasa på Siljan och åt god mat och hade trevligt. Hela tjocka familjen Jespersen var med! Roligt!

Idag har vi haft en härlig speleftermiddag/kväll/natt med underbara Anna och Johan. Typiskt att de ska bo så långt bort. 170 mil... det är ju inte så att man åker det på en eftermiddag direkt. Men men, tur att de också har släkt i Dalarna så att vi får träffas ibland!

Första stoppet: Arvika

Redan har vi fått känna på knottplågan som nu förmodligen kommer att förfölja oss resten av trippen och en liten tjej som tycker att allt är för spännande för att vilja sova. Dessutom verkar solen som lyste så varmt under förra veckan ha bestämt sig för att ta semester den med men det gör egentligen inte så mycket. Är nästan skönt med ett avbrott i värmen. Kalas idag, för Rikards farmor. Jättemumsig smörgåstårta och många goa svärsläktingar att prata med. Lovande början på semestern!

När pappa vill men inte räcker till...

Funderar över det här med jämställdhet och föräldraledighet. Min kära sambo har varit med och delat på föräldraledigheten sedan vår dotter var fyra månader gammal. Vi leker med henne tillsammans, turas om att natta, gör det mesta tillsammans, ändå åker han allt som oftast på totaldiss från hennes sida. Det vill säga det är bara jag som gäller och han får inte vara med. Jag behandlas aldrig på samma sätt utan det är bara han som får kalla handen. Hur lätt är det då att hålla jämställdhetens fana högt? Är det omöjligt för en pappa att få samma band till ett barn som en mamma? Och faller i så fall hela grunden för systemet med lika föräldraledighet? Jag bara undrar...

Kudos till kaninerna!

Vi har besök av fyraåriga Tilde, ettåriga Calle och deras föräldrar Anna och Mattias. Jag kan lova att det är väldigt fullt i vår lilla trea just nu. Men stämningen är på topp. Idag har vi varit på Liseberg och klappat Lisebergskaniner. BARA klappat Lisebergskaniner. I flera timmar. Åtminstone jag och Nenya. Efter två karuseller fick hon syn på de lurviga sötnosarna och blev som förtrollad. Så medan de andra åkte vidare i karusell efter karusell stod vi inne på kaninernas egen lilla gård och klappade och tittade och petade och undersökte och satt i knä och läste sagor och kramades. Hade Nenya fått välja hade vi nog varit kvar där än!
Vad jag inte förstår är hur de stackars kaninerna orkar skutta och dansa och kramas med barn i de där dräkterna i närmare trettiogradig värme. Stor eloge till alla Lisebergskaniner där ute. Blir jag rik ska jag starta en egen kaninpensionsfond så att ni kan äta mumsiga morötter resten av livet!

Det blir alltid bättre framåt natten

När jag nu ändå är inne på olika former av kärleksbetygelser så kommer här den tredje i raden. Igår träffades vi några stycken hemma hos oss för den sedvanliga sällskapsspelkvällen. Men det var så ohemult varmt kring köksbordet där vi brukar sitta att vi istället slängde oss ner i en enda gemytlig hög i vår säng, framför AC:n, och låg i timmar och ställde frågor till varandra från TP och Så det kan låta. Framåt nattkröken krympte avståndet mellan oss fyra i sängen i samma takt som nivån på skämten och till slut var vi en enda stor fjortishög av sexskämt, tokfnitter och ömhetstörst. Kompiskärlek när den är som bäst.