Nein, ich bin nicht eine hallick

Lade mig ner i sängen igår kväll med en olustig känsla av att ha glömt något. Och just som jag skulle till att somna slog det mig. Pass till Nenya! "Hur är det nu med passregler i Europa?" tänkte jag och började leta på nätet. "Har vi tur kanske vi inte måste skaffa något åt henne?" Men jo då, snart stod det klart att pass visst behövd om vi inte vill riskera att bli sittande i någon gränskontroll och försöka förklara för en tysk polis att vi inte alls har kidnappat Nenya för att försöka sälja henne som sexslav, så det blev bara till att ila ner till passcentralen nu på förmiddagen och få ett provisoriskt pass utfärdat. 980 kronor gick det på. Och det bästa av allt: det gäller i fyra veckor. Den mest välinvesterade tusenlappen i mitt liv... Jaja, så går det när man inte har huvudet med sig. En extra tanke till Lina som antagligen var orsaken till att jag kom att tänka på pass överhuvudtaget, efter att ha läst om lilla Eddas passtrapatser i Bryssel. Tack Lina för att du räddade mig från att få en prick i traffickingbrottsregistret!