Nu får det vara nog!

Med resande alltså! Men jag kunde också ha yttrat de orden till vår älskade granne och blomvakt Sarah som så kärleksfullt hade spelat oss ett spratt när vi kom hem inatt. Utmattade efter 14 timmars resa som följdes av att vi fick ägna en timme åt att försöka få Nenya i säng snubblade vi in i sovrummet för att sjunka ner bland våra egna lakan efter att ha tillbringat en vecka i Holland utan så mycket som en enda kudde i sängen. Bara för att upptäcka att våra kuddar var borta! Vi fattade ingenting! Men så dök ett svagt minne upp av att Sarah vid något tillfälle berättat att hon är barnsligt förtjust i att gömma kuddar. Alltså satte vi igång att leta. I varje skåp och varje låda. Men inga kuddar. Återstod bara ett rum: Nenyas. Jag lyfter telefonen och ringer till Sarah 23.30 på natten och möts av ett glatt "Hej, saknar ni era kuddar? De ligger i ett av skåpen i Nenyas rum!" I Nenyas rum...

Som tur var vaknade inte Nenya när jag gick in och letade fram kuddarna. Hade förmodligen kunnat göra en gräsklippare bredvid hennes säng utan att hon märkt något så trött som hon måste ha varit efter resan. Men ändå... Det finns gränser för hur mycket humor och distans man kan upprätthålla. Men men, jag ska nog tänka ut en lagom gruvlig hämnd. Mig busar ingen med ostraffat!