När pappa vill men inte räcker till...

Funderar över det här med jämställdhet och föräldraledighet. Min kära sambo har varit med och delat på föräldraledigheten sedan vår dotter var fyra månader gammal. Vi leker med henne tillsammans, turas om att natta, gör det mesta tillsammans, ändå åker han allt som oftast på totaldiss från hennes sida. Det vill säga det är bara jag som gäller och han får inte vara med. Jag behandlas aldrig på samma sätt utan det är bara han som får kalla handen. Hur lätt är det då att hålla jämställdhetens fana högt? Är det omöjligt för en pappa att få samma band till ett barn som en mamma? Och faller i så fall hela grunden för systemet med lika föräldraledighet? Jag bara undrar...