Snööööö

Inatt har vi fått snö! Minst en halv decimeter! Härligt mjuk och fluffig, vit och vacker snö! Och stora flingor dalade ner över oss på väg till dagis imorse! Äntligen känns det som jul! Och imorgon åker vi upp till Dalarna!

GOD JUL!

Oj, vad hände här?

Dagens julstädning hemma hos familjen Eriksson-Jespersen betydde olika saker för olika medlemmar av familjen. Plocka ihop betydde för Nenya så här:

Inte riktigt vad jag hade i tankarna. Men för att vara rättvis. Det ligger ju åtminstone inga saker och skräpar på golvet!

Natten går tunga fjääät

Nenya var med i sitt första Luciatåg på dagis igår och det var så roligt att se de små liven tulta omkring i sina särkar och tomtedräkter. Nenya gjorde entré genom att ställa sig mitt på golvet och skratta, peka på oss och överförtjust ropa "Där är min mamma och pappa! Min mamma! Min pappa! Min mamma å min pappa!!!"

Underbart härligt var det att se dem sjunga och tindra ikapp med ljusen och det stolta mammahjärtat svällde förstås i bröstet vid åsynen av den här lilla sötnosen (rätt trött efter sin insats)!


Mumsigt fika och goa lussekramar blev det också, här med söta kompisen Felicia.

Ny kärlek!

Bytte upp mig till en partner av yngre modell i helgen och gud vad skönt det är att ha en pigg och alert sambo igen. En riktig snygging dessutom! Älskar min nya dator! Och älskar Windows 7! Älskar mina fästisar och bildspelet som snurrar på skärmen. Älskar de bulliga, söta ikonerna och de fiffiga menyerna. Varför gjorde jag inte det här för länge sedan? Käääärlek!

Aaaaaaah

Har njutit av en riktig skämma bort mig själv-eftermiddag med först ett besök hos frisören och sedan en ljuvlig aromamassage som Rikard gav mig i 30-årspresent och som jag nu äntligen bestämde mig för att ge mig iväg på. Och mmmm vad skönt det var! Helt innesluten min egen lilla bubbla en stund med härliga dofter och lugn musik och varsamma händer som riktigt flödade fram över kroppen.

Alla borde prova.
Helst varje dag.
Då skulle det nog vara fred på jorden,

Ett badrum för de korta och korkade

Jag och R var på möte med bostadsrättsföreningen ikväll angående stambytet och badrumsrenoveringen som ska göras i vår förening nästa år. Hade kunnat vara jätteintressant om det inte vore för en totalt idiotisk kärring som satt och ställde samma fråga om och om igen, sju miljoner gånger. Hur trög får man vara? Och en annan tant klagade över tillvalen, stället vi kan gå till och välja kakel hade tydligen inte något som föll henne i smaken, trots att de har tusentals olika kakel att välja bland - och kan ta hem fler om man har andra önskemål. Jag blir bara så trött. Tur att Nenya hade roligt hemma med barnvaktar-Sarah i alla fall! Hoppas bara att Sarah hade lika kul trots legokastning och napputbrott.

Dock slog det mig att jag inte har en aning om vad jag ska göra i de 6-8 veckor som arbetet pågår och de ska bila och dona i vår och grannarnas lägenheter. Arbetsro? Knappast. Och Nenya kan ju inte direkt vara hemma under tiden heller, då får hon väl örsprång. Kanske får vi fly till Thailand som den korkade grannen föreslog ("fast kan jag verkligen åka dit, hur ska ni få tag på mig då om något händer?" eh... jag TROR att det går att ringa till Thailand).

Eller så får väl hela familjen flytta in hemma hos Sarah och Marco (akta hjärtat nu Marco).

Men men, sedan har vi ett nytt och fräscht och superfint badrum att se fram emot i alla fall! Enda kruxet är bara att de ska sänka taket med 2-3 deci... I värsta fall betyder det att Rikards huvud kommer slå i taket när han står i badkaret. Hur lätt blir det att duscha då?

Vilket fick tankarna att osökt vandra iväg. Tänk om jag vore superfet... så där ruskigt fet så att jag knappt ens kunde ta mig in genom en dörröppning. Så att inget var anpassat för Rikard på grund av hans längd och inget var anpassat efter mig på grund av min bredd. Vilket spännande liv vi skulle ha...

Lille mor, hon fick skor

Och så har Nenya börjat rita huvudfotingar. Idag ritade hon mig. Jättesöt är jag. Och när R pekade på mammafoingens fötter och frågade vad det var svarade hon "skor till mamma".

Så svårt men egentligen så himla lätt ändå

Alldeles matt nu efter en utdragen läggningsprocess som bara verkar bli svårare för varje kväll. N har ett väldigt mammabehov just nu och vill inte alls släppa taget. Inte minst märktes det imorse när hon, efter att ha varit hemma och myst med mig i fem dagar, absolut inte ville att jag skulle lämna henne på dagis. Aldrig har hon gråtit så hjärtskärande - hon famlade efter mig och tjöt att hon inte ville vara på dagis. Hade jag inte vetat att hon ju egentligen trivs där och att allt skulle bli bra igen 2 minuter efter att jag gått (vilket det också blev, jag ringde och kollade) så hade jag nog aldrig klarat att lämna henne ...

Men så var det dags för gråt och tandagnisslan igen nu när det blev läggdags. Jag fick verkligen inte gå ut ur hennes rum. Och det är så besvärligt när det blir sådär för samtidigt som jag känner hur det kryper i kroppen av frustration över att jag inte får lämna rummet i enlighet med vår tidigare så välfungerande nattningsprocess så finns det ju inget ställe jag hellre vill vara på i hela världen. Att se det lilla ansiktet slätas ut och höra de små lätta andetagen är det mest rofyllda jag kan tänka mig. Så nu får det vara så. Just på kvällen har jag ju faktiskt ett val. Och jag väljer att sitta hos min lilla Nenya tills hon somnar sött. Just nu, när hon behöver mamma som mest.

Dumma pappa vilket svårt ord

Samtal mellan Nenya och Rikard igår:
Rikard: Nenya, kan du säga industrialisering?
Nenya: Induudummadig?

Tomt hus efter huset fullt av tomtar

Nenya blev frisk och vi har haft en supermysig helg tillsammans med
söta mormor
tjocka moster
skojiga morbror
och vackra Nova
Det får gärna bli en vana att ni kommer hit och träffar Lisebergs-tomten tillsammans med oss!
Oj vad det är tomt hos oss nu.

Storfräsare i familjen

Så är jag plötsligt stolt storasyster till en nybliven chef. Lillebrorsan har gått och blivit storfräsare. Kavaj, skjorta och vattenkammat. Underhuggare att smiska och sporra. Brudar på rad som klär av sig och skriker "Dennis, Dennis".

Jag säger bara: Go Dempa!

Åh nej...

Nenya har blivit sjuk. Och vi som längtar så efter att få besök från moster och morbror och mormor och kusin Nova.

Bara att hoppas att det går över riktigt, riktigt fort. Än så länge har hon bara lite feber i alla fall och är relativt pigg och glad. Det värsta är den illavarslande hostan...

HOPPAS att hon är frisk imorgon. Dumt och tråkigt att vara sjuk.