Det kan ibland vara lite svårt att få en viss liten fröken att gilla maten man lagar så därför blev jag minst sagt lite förvånad över följande tilldragelse som inträffade igår kväll.
Jag hade rört ihop en liten korvgryta med falukorv, vita bönor, broccoli och paprika. Ställde lite nervöst en tallrik framför Nenya och högg in på min egen mat. Två sekunder senare ser jag hur Nenya greppar skeden och formligen kastar sig över maten, ser på mig och utbrister andäktigt.
- Tack, mamma! Tack så mycket för bönorna!
Tja, vad ska man förvänta sig från en tjej vars absolut favoriträtt sedan hon åt sin första tugga är blodpudding? Och som inte ens gillar pannkaka. Det är återigen bevisat: ingenting är någonsin som man tror!
8 år sedan
3 kommentarer:
Haha hon är rolig hon, den där Nenne! Sötnöten!
Jag kommer ihåg vad T sade när han fick smaka på blodpudding första gången:
Oh, fy!
ÅÅhhh ... =)
Här får man vara överlycklig om det är något som passar våran fröken...
Längtar efter er, hon växer ju minst lika fort som våra barn, om inte fortare eran Nenya =)
Skicka en kommentar