Lille mor, hon fick skor

Och så har Nenya börjat rita huvudfotingar. Idag ritade hon mig. Jättesöt är jag. Och när R pekade på mammafoingens fötter och frågade vad det var svarade hon "skor till mamma".

Så svårt men egentligen så himla lätt ändå

Alldeles matt nu efter en utdragen läggningsprocess som bara verkar bli svårare för varje kväll. N har ett väldigt mammabehov just nu och vill inte alls släppa taget. Inte minst märktes det imorse när hon, efter att ha varit hemma och myst med mig i fem dagar, absolut inte ville att jag skulle lämna henne på dagis. Aldrig har hon gråtit så hjärtskärande - hon famlade efter mig och tjöt att hon inte ville vara på dagis. Hade jag inte vetat att hon ju egentligen trivs där och att allt skulle bli bra igen 2 minuter efter att jag gått (vilket det också blev, jag ringde och kollade) så hade jag nog aldrig klarat att lämna henne ...

Men så var det dags för gråt och tandagnisslan igen nu när det blev läggdags. Jag fick verkligen inte gå ut ur hennes rum. Och det är så besvärligt när det blir sådär för samtidigt som jag känner hur det kryper i kroppen av frustration över att jag inte får lämna rummet i enlighet med vår tidigare så välfungerande nattningsprocess så finns det ju inget ställe jag hellre vill vara på i hela världen. Att se det lilla ansiktet slätas ut och höra de små lätta andetagen är det mest rofyllda jag kan tänka mig. Så nu får det vara så. Just på kvällen har jag ju faktiskt ett val. Och jag väljer att sitta hos min lilla Nenya tills hon somnar sött. Just nu, när hon behöver mamma som mest.

Dumma pappa vilket svårt ord

Samtal mellan Nenya och Rikard igår:
Rikard: Nenya, kan du säga industrialisering?
Nenya: Induudummadig?

Tomt hus efter huset fullt av tomtar

Nenya blev frisk och vi har haft en supermysig helg tillsammans med
söta mormor
tjocka moster
skojiga morbror
och vackra Nova
Det får gärna bli en vana att ni kommer hit och träffar Lisebergs-tomten tillsammans med oss!
Oj vad det är tomt hos oss nu.

Storfräsare i familjen

Så är jag plötsligt stolt storasyster till en nybliven chef. Lillebrorsan har gått och blivit storfräsare. Kavaj, skjorta och vattenkammat. Underhuggare att smiska och sporra. Brudar på rad som klär av sig och skriker "Dennis, Dennis".

Jag säger bara: Go Dempa!

Åh nej...

Nenya har blivit sjuk. Och vi som längtar så efter att få besök från moster och morbror och mormor och kusin Nova.

Bara att hoppas att det går över riktigt, riktigt fort. Än så länge har hon bara lite feber i alla fall och är relativt pigg och glad. Det värsta är den illavarslande hostan...

HOPPAS att hon är frisk imorgon. Dumt och tråkigt att vara sjuk.

Underbar inledning på julen

Första advent har passerat och helgen har gått i julens tecken. Julbaket tjuvstartade vi visserligen med redan förra helgen och vem vill inte äta pepparkakor bakade av den här sötnosen?

Farmor och farfar var här och hjälpte oss att julstöka och julklappshandla lite innan vi åkte till Lisberg för att krama kaninerna. Nenya är galet förtjust i Lisebergs-kaninerna och verkligen lyste av lycka när de busade med henne och drog ner hennes mössa över ögonen. Det var det första hon berättade om på dagis imorse. "Kaninerna bara busade med mig hela tiiiden".

På lördagkvällen var N hemma med farmor och farfar medan jag och R gick på operan och njöt av Trollflöjten. Fick biljetter av Johan och Anna i 30-årspresent och det var jättekul att äntligen få prova på opera, det hade jag aldrig gjort förut. Spännande upplevelse men egentligen inte så himla stor skillnad från en musikalföreställning. Hade trott att det skulle vara mer känslosamt. Men det är klart, när Karolina Andersson, som nattens drottning, sjöng sina arior fick jag en släng av gåshud.

Efter tre timmar på operan bestämde vi oss för att verkligen utnyttja möjligheten till barnvakt, eftersom det inte inträffar så ofta, och göra en helkväll av det. Så vi gick och åt i lugn och ro utan sällskap av någon som spiller mjölk över hela bordet, klättrar omkring på stolen, stjäl mat, behöver kissa, är mätt och sedan hungrig igen och så vidare och så vidare. SUPERSKÖNT var det att få äta i lugn och ro! Och sedan avslutade vi med nattbio, svenska Bröllopsfotografen med störtsköna Björn Starrin i huvudrollen och vår stora favorit Kjell Bergqvist - Sveriges bästa "bittergubbe" - i en fantastisk biroll. Ulf Malmros misslyckas aldrig.

Suverän helg helt enkelt. Och till helgen kommer syrran och mamma! Längtar redan!


PS Nog för att vi har ätit mycket julgodis och smaskiga maträtter i helgen men jag tycker väl ändå att Nenya överdriver lite när hon pekar på den här uppenbarelsen och andäktigt utbrister "Mamma!"