Så mörk är världen

Spelkväll igår och av en eller annan anledning följdes den av en diskussion om ondskans varande eller icke varande och alla inblandade hade försås olika teorier. B menade att ondska inte alls existerar, det handlar bara om egoism, R hävdade att alla föds onda och själv anser jag att ondska i allra högsta grad finns men att långt ifrån alla har det i sig. Men närmast kanske man ändå kommer om man kombinerar alla teoriena.

För vad är egentligen egoism om inte bara ett epitet som lika gärna skulle kunna bytas ut mot ondska? Och gör man det så är vi ju faktist alla onda från födseln men de flesta av oss utvecklar snabbt andra karaktärsdrag som gör att ondskan hålls på en sådan nivå att den aldrig ens uppfattas som ondska.

Det är först när man inte klarar av att se utanför jagets behov och önskningar, eller tänka sig in i/bry sig om konsekvenserna de får för andra, som ondskan visar sitt rätta ansikte.

Egoism, rädsla, sinnesförvirring, till och med kärlek, det går att skylla på vad som helst. Men i en värld med källarpappor, rasförföljelser, övergrepp och tortyr är ondskan ständigt närvarande, det handlar bara om vi väljer att kalla den.