Snor, spöken och snyftningar

Ny självdiagnos. Är rätt säker på att det är bihåleinflammation jag har. Haft det förut, känner igen symptomen. Ont i kinderna, ont i ögonbrynen, ont i öronen, ont i tänderna. Tjockt, tjockt, tjockt med snor i bihålorna. Yummie! Får fortfarande halvsitta och sova men kan åtminstone sova så det går i alla fall åt rätt håll! Den förbenade hostan är något snällare också, känner inte längre att lungorna är på väg upp varje gång jag öppnar munnen!

Trotsade hosta och snuva och gick med familjen på bio igår. R hade fått tre biobiljetter av sin chef som tyckte vi skulle ta med N på hennes första biobesök så vi tänkte att det får väl bära eller brista. Och det blev jättepopulärt! Framför allt för att hon fick äta varma chips. Hon satt stilla som ett litet ljus i sin biostol och tittade på Spöket Laban i de 45 minuter filmen spelade. Blir nog en liten filmtjej av den där! Kan tänka mig att hon kommer att få uppleva några biobesök i sina dagar med tanke på vilken abstinens vi har efter biosalongerna. Och var så himla mysigt att gå hela familjen!!!

Något som inte var lika roligt var att lämna på dagis imorse. N har kommit in i en supermammig period där hon helst inte vill släppa mig ur sikte och för första gången någonsin grät hon när jag skulle lämna henne. Ett hjärtskärande, klagande maaaaammmaaaaa och små barnarmar som lindade sig runt min hals och vägrade släppa. Föken fick lirka loss henne och hålla i henne när jag gick och hon tittade efter mig i fönstret och grät så olyckligt att hjärtat bara smulades sönder. Plötsligt glömde jag varför jag överhuvudtaget lämnar henne på dagis. Vem behöver pengar? Kan man inte leva på luft och kärlek?

Enda positiva med att få hjärtat krossat och gråta hela vägen hem är att det faktiskt tömde huvudet på en hel del snor. Alltid något...